Tankar från en Camino

Jag har hört många snirkuleringar och klokskaper under min vandring till Santiago. Delar här med mig av ett par tänkvärdheter som jag fick med mig inför starten i Frankrike.

Förutom andra vandrare är Charles den första jag träffar efter att ha anlänt till Saint Jean Pied de Port. Charles arbetar som volontär på pilgrimskontoret och tar grundligt hand om mig när jag kommer dit för att hämta ut mitt pilgrimspass. Det tar nog minst en halvtimme innan vi är klara, och förutom praktiska råd poängterar den äldre gentlemannen framför mig att Caminon inte handlar om prestation.

Det finns inget att prestera. Varken inför någon annan eller för dig själv.

För en, åtminstone tidigare, prestationsinriktad person som jag själv, är detta nog det bästa jag kan höra där och då. Det är något som verkligen går in, och som jag nu tänker på under vägen.

Charles får mig att inse att

jag vandrar inte för att komma fram!

Värden Eric (samma namn som min morfar och farfar) på härbärget Le Chemin vers l’Etoile i Saint Jean Pied de Port tog emot med öppna armar och förmanande ord. Bl.a. var kängor som täckte anklarna värdelösa då de orsakar skavsår. Sådana skodon skulle man absolut inte använda!

Förutom skotyper pratade Eric om vad som väntar på Caminon. Om att ta emot det som vandringen ger, oavsett vad det är eller vad som händer. Jag tror jag förstår sa jag – det handlar om att acceptera!? Eric funderar ett kort ögonblick och svarar sedan…

Det ligger bortanför acceptansen. Det handlar om att ta emot och till och med GILLA det som vägen ger. Är det fullt och du får bo i en gymnastiksal – gilla det! It’s the Way of the Winds!

Jag funderade mycket på detta under resten av kvällen och insåg att det var kloka ord. Så kloka att de är en ledstjärna under hela min tid på Caminon och förhoppningsvis även när jag återvänder hem igen. Att inte backa ur. Utan istället släppa taget och låta det som sker ske – och t.o.m. gilla det!

Vad skorna anbelangar så trotsar jag Eric’s förmaningar och går de dryga 100 milen i ankelhöga kängor – förhoppningsvis utan skavsår.