Att gå

Vad är det som gör att somliga föredrar att gå eller vandra istället för att välja andra snabbare färdmedel eller ägna sig åt mer fartfyllda aktiviteter?

Har lyssnat på Att gå av Erling Kagge. Intressant och tankeväckande. Erling (och nu jag) filosoferar t ex kring om det går fortare om vi stressar och väljer tidsmässigt snabbare alternativ i förhållande till långsammare dito?

Erling’s upplevelse är att tidsuppfattningen står i relation till aktiviteten. Gör vi något snabbt går tiden snabbt. Gör vi något långsamt går tiden långsamt. Jag är beredd att hålla med…

När tiden går långsamt hinner jag uppleva min omgivning. Jag lägger märke till om du är glad eller ledsen, jag ser stenen, trädet och blomman. Jag känner kylan, värmen och doften från havet. Jag hör mellanrummen mellan vågorna.

Att gå, att sätta den ena foten framför den andra är att ta sig långsamt genom universum. Att gå är att leva.

Att gå är långsamt, enkelt och avskalat. Det är billigt och tär inte på jordens resurser.

Jag vandrar inte för att komma fram. Jag vandrar för att uppleva. Tankarna blir renare. Bruset från allt oviktigt försvinner. Mina handlingar och beslut blir mer genomtänkta och grundade i mig själv. Möten med andra människor blir mer äkta och omtanken om dem blir större. Intresset och nyfikenheten på omgivningen ökar.

När jag går blir jag en del av det jag upplever. Att gå är att medverka i det som sker vilket står i kontrast till att rusa på, stressa och inte uppleva livet.

Ordet Gå är bara ett litet steg från upplevelsen Gå.