Pussel i Porto

Inte tänkte jag att Porto skulle hälsa oss välkomna med hagelskurar. Men frukosten ackompanjerades av smattrande på taket och det blev för en kort stund helt vitt på marken.

Promenaden från Metron, som tog oss från flygplatsen igår kväll, skedde i ösregn och vid ankomst till härbärget insåg vi att det hade varit bra att boka i förväg då det nu var fullt. Ut i regnet igen och efter lite letande och frågande tog vi till slut in på hostel till dubbla priset mot vad härbärget skulle ha kostat. Man lär sig…

Första anhalt efter frukosten blev katedralen i Portos gamla stadsdel. Här hämtar vi ut pilgrimspass och står en kort stund i samma kö som de som ska in och besöka kyrkan. Samtidigt som vi lägger någon minut i kön avsätter två amerikanska kvinnor, också pilgrimer (?), betydligt längre tid på att försöka övertala kvinnan i kassan att de ska få gå före kön och hämta ut sina pass. De måste få dem snabbt för annars hinner de inte med bussen!?!? När vi gick hade de ännu varken ställt sig i kön eller fått ut sina pilgrimspass.

Vandringen tog oss först genom Gamla stans gränder och sedan vidare norrut utmed havet.

Vi reflekterar senare under dagen över att tillvaron är som ett pussel. Nummer ett är att bitarna ska tillhöra samma pussel. De behöver vändas och vridas på. Vi provar hur de passar ihop och även om de nästan passar så stämmer inte bilden – och låter vi dem sitta så dyker konsekvenserna garanterat upp senare.

När pusselbitarna väl faller på plats stämmer helheten och för varje bit som landar rätt så är det färre bitar kvar som behöver hittas och passas in.

Vi mår gott helt enkelt.